Malin Friis
Nu sitter jag i den varma och trygga lägenheten hemma i
Linköping. Utanför är himlen blå, det blåser, och höstsolens hårda ljus lyser på de asfaltsklädda gatorna, som är blöta
efter gårdagens kalla regn. Träden har fortfarande en del färggranna
blad. Bilister,cyklister, fotgängare och rullstolsburna skyndar fram på gatorna
och gångbanorna nedanför mitt fönster. Imorgon bitti kommer jag mötas av en liknande
syn när jag tittar ut genom fönstet, men inte dagen efter det...
På torsdag morgon kommer jag, tillsammans med fina Frida,
Kajsa och Anna att vara i Kibera; Afrikas största slumområde, i Nairobi. Det
kommer att bli en sådan kontrast till den vardag jag lever nu. Under det
senaste halvåret (sedan vi bokade resan) har jag byggt upp en bild av hur det kommer se ut och hur det kommer vara där.
Om två dagar är det bara att skrota den bilden, och lämna plats åt
verklighetens Kibera. Jag är så nyfiken!
Jag är så nyfiken på alla intryck jag kommer samla på mig där.
Jag är så nyfiken på vilka människor jag kommer möta och på att få uppleva en
annorlunda kultur och vardag. Jag är också nyfiken på att uppleva en natur, en miljö och ett klimat som skiljer sig så enormt från
här hemma. Jag ser fram emot att få se livet i Kibera ”inifrån”. Den här är en
typ av resa som jag länge har velat göra. Det känns som ett oerhört privilegium
att få bo och jobba just där och jag är säker på att jag kommer ta många
viktiga erfarenheter med mig hem.
Tillbaka till Sverige kommer vi när det inte finns några
färgglada blad kvar på träden; kanske finns det då till och med snö på marken. Det
är svårt att säga något om framtiden, så det blir nog bäst om jag försöker
hålla mig till nuet. I nuet pirrar det i magen, för det börjar så smått gå upp
för mig att vi åker snart. Jag hoppas att ni vill följa vår resa här på
bloggen; följa våra ”nu” de kommande nio veckorna, då vi är på plats i Kenya!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar