Update from Kenya!

I fredags gjorde vi, tillsammans med Monica, ett besök på en skola i Kibera, där Monica håller i danslektioner. Vi blev varmt välkomnade av skolans rektor, som tog med oss till sitt kontor för att berätta om skolan. Sedan visade han oss runt till alla skolans klasser, som välkomnade oss, om möjligt, ännu mer entusiastiskt. De skrek/sjöng en välkommen-ramsa och vi presenterade oss själva kort. Sedan dansade de i hettan i sina varma kläder, på skolans minimala innergård. Efter den danslektionen skyndade vi vidare till nästa, i Wayo Wayos lokal, där vi kommer jobba framöver. Vi återkommer senare med information om våra projekt. 

På kvällen följde vi med Kelly (vår room-mate från USA) ut på krogen. Hon försäkrade oss om att vi skulle till ett schyst ställe som inte var alltför "fancy". Det stämde inte, utan när vi kom dit möttes vi av en stor kontrast till vad vi sett innan i Kibera. Vi såg det inte som ett nöje, men ångrade inte att vi åkte, eftersom vi gärna ser flera sidor av de platser vi besöker. 

Igår gick vi för första gången in i den "riktiga" slummen i Kibera. Det gjorde vi i sällskap av Monica och Simmon (som jobbar med film på Wayo Wayo) och flera av barnen från Monicas dansgrupp. Vi fick besöka några av barnens hem och träffa deras mammor och syskon. Det är svårt att beskriva hur det känns att gå omkring där. Vi har sett bilder och filmer/TV från platsen flera gånger, men att nu uppleva den med dess lukter, ljud, liv och rörelse var något helt annat. 

Eftermiddagen tillbringade vi tillsammans med dans-barnen, som övade inför ett uppträdande som de ska göra om några veckor, och de lärde även ut litegrand till oss, som kanske kommer vara med på ett hörn på uppträdandet. 

På kvällen blev det mera dans; den här gången med Simmon och Monica, i centrala Nairobi. Vi var på ett par olika ställen och fick uppleva att danskulturen är lite annorlunda här än hemma... Folk försökte vara något mer närgående, men som tur var hade vi Simmon och Monica som var där och skyddade oss. Mellan uteställena åkte vi matatu (minibussar fullproppade med folk). Matatu kan vi ta och beskriva lite mer en annan gång. 

Idag har vi varit lediga och har passat på att utforska vår närmaste omgivning lite närmare. Monicas son Kellin visade oss till en lokal restaurang där vi åt nomnom-mat. Det var böngryta med ris, något grönt (vi gissar att det var sucuba; en grönsak som liknar spenat) och chapati (en pannkaka som bestod av mjöl och salt, stekt i olja). Det var MUMS! Vi kommer helt klart bli stammisar där. Mätta och glada traskade vi vidare i våra hoods och tog det lilla lugna.

Många kramar från Kajsa och Malin (i sällskap av en läsande Anna och en virkande Frida)

Barn springades efter en är inte en ovanlig syn här i Kenya. Början av slumpromenaden.

Detta var en utmaning att ta sig över avloppet som rinner längs slummen. Här blandas sopor och avföring så man ville helst inte trilla i.

Men vi lyckades alla ta oss över! ;) 

 Slummen är full av söta barn som vill vara med på bild.

Trångt och brant mellan hyddorna eller skjulen i slummen. På flera ställen fick man chansa för att inte ramla.

Simmon ansvarar för filmproduktionen inom wayowayo

Och så Monicas son Kellin, vår sötnos :)

Att gå igenom den stora slummen var blandade känslor. Vi visste vad som väntade oss men att vara där på plats var en helt annan grej. Monica (till höger) visade oss runt tillsammans med Simon och Kevin från wayowayo.

 I slummen har de dusch och några ynka toaletter som ca 2 miljoner människor delar på. Det är svårt att säga exakt hur många som bor där. Regeringen i Kenya säger att det bor ca 300.000 för att dölja det riktiga antalet och "slippa" komma till bukt med problemet.

Nästan överallt hängde dessa tvättlinor som man fick slingra sig förbi. Det vi fascineras över är att trots att människorna bor så fattigt så är de otroligt rena när det gäller klädsel. Vi anar att det handlar om en statusgrej.

 På väg till Dawn Side school i Kibera. En pytteliten skola som drivs ideellt för barn i slummen vars föräldrar inte har råd att sätta sina barn i skolan. Trots storleken så har skolan 250 elever från årskurs 1 - 9

Eleverna välkomnade oss med en välkommen-ramsa och sedan frågade rektorn om de var glada och då skrek de av lycka!

Ett litet bibliotek för 250 elever

Monica besöker denna skola en gång i veckan för att barnen ska få lära sig att dansa

En bild på när Monicas dansgrupp uppträder. Riktigt proffsiga är dom!

På en lokalrestaurang i Ayane där vi bor! Ivriga på att få smaka på den goda kenyanska maten.

Anna var överlycklig över sin mat! nomnom..