möten i Kenya: Underbara Monica och Callyn!

En ny dag har vaknat här i Kibera. Jag kommer sakna ljuden jag har vaknat till de senaste 8 veckorna, Matatubussarna som tutar på varandra, rösterna, motorerna och livet. Jag kommer sakna att somna till samma ljud tillsammans med musiken som spelas på hög volym i baren på andra sidan gatan. jag kommer sakna det lilla och det stora, men jag kommer bära med mig det hela mitt liv och det är en del av mig. Jag älskar känslan jag får när jag reser som volontär, känslan av att vara del av världen, den del av livet. Det finns så mycket att lära och jag kommer aldrig bli mätt, jag kommer vara livets elev för alltid.
Dessutom har jag funnit underbara vänner, vänner som kommer finnas i mitt hjärta livet ut. Monica som vi bor med är ett exempel. Hon är den starkaste, givmildaste mest underbara kvinna jag träffat. När vi var i Mombasa och satt på stranden precis utanför ett hotells marker, kom några av de anställda och sa att vi var tvungna att flytta på oss. Ägarna till hotellet ville det. Men Monica vägrade, hon menade att vi satt på stranden och den tillhör alla, hon kommer från Kenya och hon vet sina rättigheter. Efter ett tag gick dom och vi satt kvar, på stranden som tillhör alla. Hon berättade sen att det är många som inte vet om sina rättigheter och som flyttar snällt på sig, det gör henne arg, när människor med pengar tror att de äger allt i sin väg. Som sagt hon är otroligt stark och jag beundrar henne så mycket, allt hon ger till barnen på Wayowayo, hon är mer än deras danslärare, hon är en vän de kan vända sig till när något är jobbigt. Hennes son Callyn är helt underbar han också, jag älskar honom med hela mitt hjärta. Han tar inget för givet, blir glad om man gör något snällt inte bara för honom utan till hans mamma också. Jag gav Monica en klänning jag hade med mig från Sverige som jag inte vill ta med mig tillbaka. Monica blev jätteglad, och Callyn gav mig en stor kram och tackade för att jag var så snäll mot hans mamma. Han blev inte arg eller ledsen att jag inte gav honom något utan glad för sin mammas skull.
Att bo med dessa människor har varit underbart och jag kommer sakna dom när jag åker. Men jag vet att jag alltid kommer ha ett hem om jag kommer tillbaka till Kenya och det kommer jag göra!

En del av mig vill stanna här men en annan del vill tillbaka till Sverige och min underbara familj och mina vänner där. Men jag finner en tröst i att jag kommer tillbaka och detta är inte ett hejdå, detta är ett vi ses!

Stora Kramar från ett underbart land (Polle polle, hakuna matata!) = ta det lugnt, inga bekymmer!

Kajsa