För två veckor sedan hade vi en dansuppvisning på National Teatern i Nairobi tillsammans med alla underbara barn som tillhör dansgruppen här på wayowayo.
Det kändes så lustigt att uppvisningen dök upp så snabbt men veckorna har verkligen bara runnit iväg nu på sistone. Att ta del av dansen här på wayowayo har varit bland det bästa jag gjort i mitt liv. Dels för att jag har lärt mig så fruktansvärt mycket från både Monica men också från alla barn som är med och dansar. Det är en fantastiskt grupp där alla samarbetar med varandra och vill de bästa för alla. De är alla där för att utvecklas och för att de älskar att dansa och jag har nog aldrig sett barn med en sådan passion för dans.
När Monica räknade in oss i deras dansprogram trodde jag först bara att det var för att vi skulle få lära känna barnen, vilket vi förstås har fått göra, men hon räknade också in oss i att uppträda tillsammans med dem på National Teatern här i Nairobi. Först blev vi nog alla lite skärrade och fundersamma på hur det skulle gå, men när vi väl satte igång kändes det ganska direkt som att vi blev en del av gruppen. De tog alla emot oss med öppna armar och därefter blev dansen inget problem.
Tillsammans med en hel del andra talangfulla bidrag gick vi upp på scnenen och allt gick så snabbt trots att det var några låtar. Vi deltog i 4 låtar, två låtar är igenkännbara och de andra är remixar - Listen med Beyoncé och We are the children med Michael Jackson. Huvudlåten i uppvisningen heter Skeleton och syftet med den är att visa att vi alla har ett skelett och därmed samma värde, och med det här skelettet ska vi röra på våra kroppar.
En låt som jag har gått och nynnat på under mina veckor i Kenya och som jag ska be Monica ge mig en kopia på. Det är den sortens låt som du in princip måste dansa till när du hör den, helt fantastisk!
Hur som helst, uppträdandet gick väldigt bra och alla var nöjda, vi fick mycket beröm över den "mångfald" som vi faktiskt hade på scen - Muzungus(vita) och barn från åldrarna 5 - 16 år, vilket gjorde uppträdandet ganska unikt, trots att jag var betydligt mer impad över övriga uppträdanden. Det var en stor blandning av bl.a skådespel, akrobatisk dans, traditionell afrikansk dans. Temat för dagen var Slum Show med syfte att belysa hur viktigt det är för människor i slumområden att få visa vad de kan men också visa ATT många av dem har stor talang att lyckas.
Jag tror det är jätteviktigt att det anordnas event som skapar möjligheter för människor i slummen att lyckas, för det är svårare än man tror. Har man inga pengar är det svårt att ta sig någonstans här i Nairobi och utvägen att lyckas blir antingen kriminalitet eller genom ren tur på att någon ska få syn på en. Allt handlar om kontakter. Gällande barnen i dansgruppen i Wayowayo så försöker vi och andra involverade att få barnen att känna till sina rättigheter och komma bort från den kriminalitet som faktiskt råder i Kibera.
Här finns det barn som lever med gäng för att de inte har några föräldrar och dessa gäng försörjer sig på att stjäla. En ganska obehaglig uppväxt för ett barn, så man kan ana hur lätt det är för barn att hamna snett. HIV/AIDS är väldigt utbrett här i slummen och många föräldrar klarar inte av att ta hand om sina barn för att de är alldeles för sjuka och därmed söker barnen sig till någon trygghet.
En trygghet som man långt skulle kunna kalla tryggt hemma i Sverige. I många fall är barnen verkligen slavar i sina egna hem och det är inte ovanligt att barnen är föräldrarnas enda inkomst för att de själva inte orkar arbeta. Barnens förhållanden är ibland värre än föräldrarnas och det är t.ex. inte ovanligt att barnen får sova på golvet om hushållet endast har en säng. Det hårda livet i slummen börjar direkt och man får tidigt känna av att man måste klara sig själv.
Jag vet inte hur många barn jag ser varje dag som går runt hela själva här i Kibera. Vandrandes och sökande efter mat som familjen inte har råd att ge eller efter ett nytt hem, en ny trygghet, som fungerar ett tag.
Sedan finns det så klart föräldrar som gör allt för sina barn här och för att de ska lyckas. Alla inkomster går till skolavgifter för att de vet hur viktigt utbildning är och ofta för att de själva aldrig har haft råd att gå i skolan. Utbildningen i Kenya är gratis men det tillkommer kostnader som är en stor börda för den fattigdom som råder här i Kibera.
Vi har bestämt oss att stödja ett barn var av de som dansar i wayowayo. Med stöjda menar jag betala för barnets skolutgifter under ett helt år, en summa som går på ca 800 kronor. Ganska lite pengar med tanke på hur mycket nytta det gör. Vår förhoppning är att fortsätta med detta år efter år, så att alla barn i wayowayo får chansen. Med detta "stipendium" hoppas vi kunna uppmuntra barnen ännu mer att fortsätta dansa.
Vi vet hur mycket ljus som tänds när man ser möjligheter med det man gör och jag tror det är viktigt för barnen att känna att de lyckas med något för att vilja fortsätta och eftersom skolavgiften är en stor börda att ha råd med, hoppas vi kunna underlätta för några barn per år.
För drygt en vecka sedan deltog barnen i danstävling på Village Market här i Nairobi. (Stort shoppingcenter). Barnen gjorde stor succé och fick 1:a och 2:a pris i alla gruppuppträdanden samt vann även publikens hjärtan och fick därmed ett till 1:a pris. Det var underbart att se barnen leverera men framförallt att se hur lyckliga de var över att vinna och bara få synas. Att delta i den här tävlingen kostade en hel del pengar med med hjälp av donationer och sponsor kunde barnen delta tillsammans med övriga deltagare som en del t.om. kom från överklassen.
Efteråt samlades vi alla i en matatu för att åka hem och sjöng under hela färden hem - We like to wayowayo, we like to wayowayo, we like to wayoooooo.
De här barnen får hela mitt hjärta att le och skulle jag kunna ge dem allt gott i världen skulle jag göra det.. det kommer fällas många tårar när vi säger Hej då men om ca en vecka har vi avskedsfest och då ska vi dansa och ha kul.
Hoppas ni har det bra där hemma(fast jag vet att det är snuskigt kallt... :( )
Kram!
Här kommer lite bilder:
Tillsammans med en hel del andra talangfulla bidrag gick vi upp på scnenen och allt gick så snabbt trots att det var några låtar. Vi deltog i 4 låtar, två låtar är igenkännbara och de andra är remixar - Listen med Beyoncé och We are the children med Michael Jackson. Huvudlåten i uppvisningen heter Skeleton och syftet med den är att visa att vi alla har ett skelett och därmed samma värde, och med det här skelettet ska vi röra på våra kroppar.
En låt som jag har gått och nynnat på under mina veckor i Kenya och som jag ska be Monica ge mig en kopia på. Det är den sortens låt som du in princip måste dansa till när du hör den, helt fantastisk!
Hur som helst, uppträdandet gick väldigt bra och alla var nöjda, vi fick mycket beröm över den "mångfald" som vi faktiskt hade på scen - Muzungus(vita) och barn från åldrarna 5 - 16 år, vilket gjorde uppträdandet ganska unikt, trots att jag var betydligt mer impad över övriga uppträdanden. Det var en stor blandning av bl.a skådespel, akrobatisk dans, traditionell afrikansk dans. Temat för dagen var Slum Show med syfte att belysa hur viktigt det är för människor i slumområden att få visa vad de kan men också visa ATT många av dem har stor talang att lyckas.
Jag tror det är jätteviktigt att det anordnas event som skapar möjligheter för människor i slummen att lyckas, för det är svårare än man tror. Har man inga pengar är det svårt att ta sig någonstans här i Nairobi och utvägen att lyckas blir antingen kriminalitet eller genom ren tur på att någon ska få syn på en. Allt handlar om kontakter. Gällande barnen i dansgruppen i Wayowayo så försöker vi och andra involverade att få barnen att känna till sina rättigheter och komma bort från den kriminalitet som faktiskt råder i Kibera.
Här finns det barn som lever med gäng för att de inte har några föräldrar och dessa gäng försörjer sig på att stjäla. En ganska obehaglig uppväxt för ett barn, så man kan ana hur lätt det är för barn att hamna snett. HIV/AIDS är väldigt utbrett här i slummen och många föräldrar klarar inte av att ta hand om sina barn för att de är alldeles för sjuka och därmed söker barnen sig till någon trygghet.
En trygghet som man långt skulle kunna kalla tryggt hemma i Sverige. I många fall är barnen verkligen slavar i sina egna hem och det är inte ovanligt att barnen är föräldrarnas enda inkomst för att de själva inte orkar arbeta. Barnens förhållanden är ibland värre än föräldrarnas och det är t.ex. inte ovanligt att barnen får sova på golvet om hushållet endast har en säng. Det hårda livet i slummen börjar direkt och man får tidigt känna av att man måste klara sig själv.
Jag vet inte hur många barn jag ser varje dag som går runt hela själva här i Kibera. Vandrandes och sökande efter mat som familjen inte har råd att ge eller efter ett nytt hem, en ny trygghet, som fungerar ett tag.
Sedan finns det så klart föräldrar som gör allt för sina barn här och för att de ska lyckas. Alla inkomster går till skolavgifter för att de vet hur viktigt utbildning är och ofta för att de själva aldrig har haft råd att gå i skolan. Utbildningen i Kenya är gratis men det tillkommer kostnader som är en stor börda för den fattigdom som råder här i Kibera.
Vi har bestämt oss att stödja ett barn var av de som dansar i wayowayo. Med stöjda menar jag betala för barnets skolutgifter under ett helt år, en summa som går på ca 800 kronor. Ganska lite pengar med tanke på hur mycket nytta det gör. Vår förhoppning är att fortsätta med detta år efter år, så att alla barn i wayowayo får chansen. Med detta "stipendium" hoppas vi kunna uppmuntra barnen ännu mer att fortsätta dansa.
Vi vet hur mycket ljus som tänds när man ser möjligheter med det man gör och jag tror det är viktigt för barnen att känna att de lyckas med något för att vilja fortsätta och eftersom skolavgiften är en stor börda att ha råd med, hoppas vi kunna underlätta för några barn per år.
För drygt en vecka sedan deltog barnen i danstävling på Village Market här i Nairobi. (Stort shoppingcenter). Barnen gjorde stor succé och fick 1:a och 2:a pris i alla gruppuppträdanden samt vann även publikens hjärtan och fick därmed ett till 1:a pris. Det var underbart att se barnen leverera men framförallt att se hur lyckliga de var över att vinna och bara få synas. Att delta i den här tävlingen kostade en hel del pengar med med hjälp av donationer och sponsor kunde barnen delta tillsammans med övriga deltagare som en del t.om. kom från överklassen.
Efteråt samlades vi alla i en matatu för att åka hem och sjöng under hela färden hem - We like to wayowayo, we like to wayowayo, we like to wayoooooo.
De här barnen får hela mitt hjärta att le och skulle jag kunna ge dem allt gott i världen skulle jag göra det.. det kommer fällas många tårar när vi säger Hej då men om ca en vecka har vi avskedsfest och då ska vi dansa och ha kul.
Hoppas ni har det bra där hemma(fast jag vet att det är snuskigt kallt... :( )
Kram!
Här kommer lite bilder:
 |
| Scenen på National Teatern där vi uppträdde! |
 |
| Claire visar stolt upp sina danskläder |
 |
| Barnen leverar på Village Market |
 |
| Skeleton!! |
 |
| Attityd! |
 |
| Barnen uppträdde också med en dikt om att göra rätt val i livet |
 |
| Hon gick upp och tog emot första priset |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar